Skip to content
Words Without Borders “stands as a monument to international collaboration and a shared belief in artistic possibility.”
— 2018 Whiting Literary Magazine Prize Citation
from the March 2019 issue

White Monkey

Intervju. Tid 15:42

Journalisten säger att hon vet hur det är.

”Jag har en vän från Afrika,
jag vill att du ska veta
att jag inte tänker så
om dig.”


Jag kryper in i mig själv, förbi
svetten i mina armhålor
och hör mig själv säga
att jag inte anklagar henne
för något.

 

32.

Vad är ett namn, frågar hon,

med sitt blonda hår
bundet i svans
och blåa blick,

hennes minnen av stugliv,
julrim och språkdebatter.


”Vad är ett namn?”


Hon säger att
vi borde ta min mors namn
och bana vägen för framtiden.

Visa att namnet hör hemma
på bokpärmar
och röstsedlar.

Inte enbart på markisen till en etnisk restaurang.

Lätt för henne att säga, säger min mor.

”Hon bär inte bördan av namnet som du gör.
För henne är namnet ett tecken på godhet,
en merit,
ett silkesband som lämnar henne spårlöst
när hon vill.”


Jag säger att förändringar alltid gör ont,
någon måste vara först.


Det får bli någon annan, säger min mor.


Kan inte namnet bli en merit för mig, frågar jag.

Hon säger
You’ll just be their monkey.


33.

Jag har inga ord att säga hur jag älskar min mor
för allt blir ilska.

Allt jag ser är hennes misstag,
brutna tankar
och språk.

Allt jag hör är hennes skam
för att hon inte kan vara
det jag behöver

och allt jag kan känna är sorg
för att jag aldrig är
den hon behöver

så jag säger ingenting.

 

34.

Min vän lutar sig mot båten och frågar
hur det är med min mor.

Jag säger att jag inte vet,
vi talar inte så ofta,
hon vill bara ge mig råd
för livet.

Vattnet ligger som ett fönster över sjögräset,
en bris rycker i skjorttyget
i doften av tjära.

Min vän säger att mammor är mammor

”men din mamma har alltid varit
speciell.

Det är inte hennes fel,
hon kommer från en annan kultur,

hon vet inte bättre.”


35.

Jag läser dikter,
berättar om en familj som krossas under sitt bagage.

En förläggare säger att jag fyller en nisch.

”Vi får bara se till att ingen blandar ihop dig
med Athena Farrokhzad.”


Hon säger att många av dikterna är bra,
men vissa är
typiska blattedikter.

”Dem kan du stryka.

Det finns trots allt två i Sverige
och en i Danmark
som skriver dikter om sånt.”


Jag frågar vad folk skriver om i dag,
vad är nytt?

”Folk skriver om allt möjligt!
Skärgården,
vinterkriget
och alkoholism.”

Read more from the March 2019 issue
Like what you read? Help WWB bring you the best new writing from around the world.